Pomperipossa

Idag var jag på tjänsteresa ner till vår andra fabrik i småland, snacka om att köra i urskogarna! skönt att det inte var för mycket snö o halt, utan helt ok vägar.

I måndags klagade grabben på att han hade en knöl på vristen, (skönt att han inte sa -mellan axlarna) jag kollade o såg att det var som en sån där finne, som inte vill ut utan bara är röd och hysteriskt ond, och han var liksom öm så man inte kunde ta på den.
Vi satte på Alsolspritsomslag, så bad jag honom att gå till skolsköterskan på tisdagen.
Igår så hade det inte blivit bättre o självklart så var skolsyster sjuk, 
passus: jag kanske har bett honom under dessa tre åren han gått på skolan att uppsöka skolsköterskan 5-6 gånger totalt, och av alla gånger han försökt gå dit, så har han alltid kommit hem o sagt att -nä, hon var inte där idag, eller sjuk, eller på möte, eller, eller, eller....då är frågan, finns skolsköterskan?? för mig är hon som jesus, alla vet vem hon är men ingen har sett henne...
Nåväl, han hade i alla fall så ont så han knappt kunde gå ordentligt för det stramade när han gick.

Jag ringde vårdcentralen och blev uppringd av en sjuksyster som fick hans personnummer, jag berättade ärendet och sa att han kanske kunde gå till distriktssköterskan, sjuksystern tänkte (eller läste!?!...) och sa, nä, jag tror att det är bättre att han får en läkartid så de kan punktera den om det behövs.
Jag vet inte om det berodde på vad hon läste i hans journal, som efter hans knäskada i höstas är ganska lång o hysterisk, eller om det bara var en bedömning som gjordes, men det känns som om vi har värsta gräddfilen på vårdcentralen numer. Men om det är så, så är det väl förtjänat!
Han fick tid några timmar senare, och de skar upp den och han fick penicilin för hudinfektion.
Foten i högläge i natt och tre tabletter om dagen så ska han snart vara av med detta!

jaja det är något hela tiden!