Älskade mormor

89 år och en månad på pricken, så somnade mormor in skönt vid frukostbordet med sin kaffekopp och en smörgås som hon hunnit tagit  två tuggor på. 
Fridfullt, stilla o utan krämpor - bara lagt armen mot försterbräden o huvudet på armen, precis som hon bara sov.
Tänk va skönt att bara få somna så.....

Det kändes som om man såg henne andas, men man vet att det inte var så. I ögonvrån såg man henne röra sig, men man vet att det inte var så.

Mamma o jag gick ut på trappen o pratade en stund, nedanför trappen såg vi en fågel som kan ha flugit in i huset för han var lite vimelkantig, han försökte få fart på vingarna men kunde inte, han la sig på sidan, men rätt var det var började han gå några steg, kurade ihop och ruskade på huvudet. Vi tyckte det var lite konstigt, Mormor ligger inne i köket avliden för några timmar sen, utanför ligger en fågel som också håller på att dö.....

Vi gick in till mormor igen, läkaren var där o tog fram sitt stetoskop, som han sa- "bara för syn skull". Ambulanspersonalen hade redan varit där o konstaterat vad som hänt, men en läkare måste alltid vara den som utfärdar ett dödsbevis.
Det var lite praktiska detaljer som skulle skötas så vi gick in och ut ett par gånger, man kan ju inte bara stå i köket och titta på mormor i flera timmar, för att vänta att allt ska göras.
Klasse o jag gick ut o kollade på fågeln, den var fortfarande kvar. Fortfarande kämpande, det är svårt o veta vad man ska göra, vi lät den vara i alla fall, vi kunde ju inte lägga ut den för då hade ju någon kommit o tagit den.
Doktorn skulle gå o vi fick gå hem o vänta på att begravningsbilen skulle komma.
När vi så står o låser dörren, och tittar på fågeln, lägger den sig på sidan och drar sitt sista andetag. Fågeln dog.
Vi tror att det var mormor som kom för att ta ett sista farväl, o när vi låste dörren så kände hon att vi gjort vad vi kunnat.

Man lägger in sin egen tolkning i vad man tror som sker  -  och för oss var det mormors farväl!

Igår var vi, Syster- mamma - moster och jag tillsammans och tog ett sista adjö av mormor.
Moster var på semester när mormor dog, mamma hade självklart ringt o talat om allt för moster, men vi berättade om den lilla fågeln som vi såg, jag kan säga att moster nästan tappade hakan!
Det var nämligen som så att där hon var (i Dalsland) så hade dom hittat en död fågel på trappen.
Är det bara tillfälligheter?

Älskade mormor,
Du somnade ifrån oss, så fridfullt o lugnt
Det liv du levt har nu satt punkt
Morfar som du så länge saknat så
Nu fick du till honom äntligen gå




Älskad i oändlighet.

RSS 2.0